Livet i Frankrike! 

Av Ewa Basilewsky, guide på JÖRNS. 

När jag bodde i Nice i slutet av 60-talet var jag säker på att Frankrike skulle bli mitt nya hemland. Så blev det inte den gången men det är aldrig försent att förverkliga sina drömmar. För fem år sedan drog vi upp rötterna ur den Österlenska myllan och satte kurs på sydvästra Frankrike. Regionen Nouvelle Aquitaine som är en sammanslagning av 12 departement är den största i Frankrike och nästan lika stort som Götaland med  Bordeaux som huvudstad. 
Vårt hus ligger i en liten by, fem mil norr om Bordeaux. Där väntar flygplatsen för oss ressugna och tåget till Paris som man når på bara två timmar.  

I dessa Coronatider har vi bara vandrat i Pyrenéerna och längs Atlantkusten några gånger. Vindistrikt som Bordeaux, St. Emilion, Medoc, Bourg m.fl. och underbara medeltida byar bjuder annars på ett stort utbud av utflyktsmål i vår närhet.   
Även om jag tycker att jag håller mig sysselsatt så är det med ungefär samma saker som jag skulle gjort om jag bott i Sverige. Beppe Volgers skrev en gång en kort och koncis barnbok som hette ”En kos dagbok”. Den var tunn och innehöll förutom teckningar en mening per sida:
-Vaknar, skakar på huvudet, blir mjölkad. Äter hö, går ut på ängen. Viftar bort flugor. Äter gräs, idisslar, vilar. Går tillbaks till lagården, blir mjölkad, äter hö, somnar. 
Bara med det tillägget att jag njuter av den franska matkulturen och goda viner tillsammans  med ett fåtal vänner. 

Dagdrömmande 

Istället får det bli drömmar om de resor jag gjort och som så småningom blir aktuella igen. Jag slår mig till ro i fåtöljen, sätter på massagedynan och sluter ögonen.
Jag står på Kastrup på väg till Kangerlusuaq på Grönland. Flygresan på fyra timmar är perfekt och inflygningen över södra delen av ön ger en bra överblick över inlandsisen. 
När jag några timmar senare står på glaciären, hör den sjunga, mullra, gny och porla, då känns resten av världen väldigt långt borta. Från hotel Hvide Falk i Ilulissat flyter isbergen förbi. De har brutits loss från den mäktiga isfjorden men var de är på väg vet ingen. Havet är blått, valarna sover i ytan, det är mäktigt. Grönland kryper in under skinnet. Att stå på däck och för första gången uppleva en val som dyker och elegant visar upp stjärtfenan är magiskt. Likaså att vandra längs de uråldriga stigarna där de första invånarna en gång slog ner sina bopålar. Än är det inte försent att uppleva ”den gröna ön” iklädd sitt istäcke i naturlig skepnad.  

Min dröm är att fortsätta mot Kanadas kust men det får vänta och jag återvänder till Europa. Fortfarande är det vildmarken som lockar. Ett snötäckt Lappland med Jokkmokks marknad Ishotellet i Jukkasjärvi och den sagolika heden strax innan Kiruna, där snötäckta granar likt ett snöfolk står med böjda huvuden, redo att vandra över vidderna. Eller i hjortrontider med malmbanan med sin egen rallarhistoria. 
Slutligen får det bli Norge och med färden över Jotunheimen, jättarnas hemvist, till djupa fjordar som grävt sig långt in i landet. Många så smala att solens strålar bara når vattenytan någon timme mitt på dagen. Atlanterhavsveien tar oss över kobbar och skär, ändlösa vyer med ett och annat ödsligt beläget hus. Stavkyrkans guide berättar om flydda tider. 

Min drömstund är slut men verklighetens resor väntar bakom hörnet detta år!  

Upplev Grönland tillsammans med Ewa, läs mer här!